Ett självhjälpsmöte

Stödgruppen för spelberoende och stödgruppen för anhöriga är självhjälpsgrupper som samlas för att utbyta erfarenheter, prata ut, skratta, gråta, fika och framförallt prata med andra som har haft spelproblem i någon form eller andra som är anhöriga. Detta är en självhjälpsgrupp av och för personer med egen erfarenhet som spelberoende eller anhörig. Många uppskattar detta som ett komplement till professionell vård medan andra i gruppen som har ett tidigare spelmissbruk vill hålla sig spelfria. Vissa kanske inte ännu har utvecklat ett spelberoende och då kan gruppen bidra till att få en inblick i hur ett spelmissbruk faktiskt ser ut och vilka konsekvenser det kan få.

De som går på mötena uppskattar mycket att komma på mötena och ”prata av sig”. Spelberoende är ett väldigt skambelagt missbruk som kan vara svårt att prata med släkt och vänner om. Just därför kan det vara skönt att komma hit, inte bara för att prata av sig utan också för att få tips och erfarenheter från andra i gruppen. Både de som leder mötena och de som kommer på mötena har egna erfarenheter av spelmissbruk och med det kommer inte någon att döma ut dig.

Förutom våra självhjälpsmöten har vi nu och då sociala aktiviteter då vi umgås tillsammans och har roligt vilket alltid är en uppskattad del av vår verksamhet.

Ett självhjälpsmöte

Ett möte börjar med att alla träffas och hälsar på varandra. Det blir ofta mycket vardagssnack om vad som har hänt i veckan. Efter det så tar vi fika och de som vill lägger en slant i fikakassan.

Efter det så startar mötet som alltid leds av en resursperson med erfarenhet av spelberoende. Mötet börjar med att mötets principer tas upp såsom att alla mobiler ska vara av eller ljudlösa (ifall man inte måste ha de på). Vidare så tas den viktigaste principen upp med allt som sägs stannar mellan de personer som deltar på mötet vilket aldrig varit något problem. Det är viktigt för oss att samtalen är anonyma. Många har tunga bakgrundshistorier som man inte gärna vill ska komma ut. En till viktig princip är att det går bra att inte säga något på ett möte utan bara sitta och lyssna. Om vi är många delas gruppen upp i två eller flera grupper som också leds av resurspersoner. Det eftersträvas att det ska vara små grupper på mötena med max 5-6 deltagare.

Efter mötets principer tagits upp och om det är nya på mötet brukar de nya och gamla deltagarna får presentera sig för varandra. Detta är givetvis frivilligt och känner man att det skulle vara jobbigt, oavsett om du är ny eller gammal, så kan man bara sitta och lyssna.

Om vi inte har några nya så lämnar vi ordet fritt och de som vill får berätta hur vår föregående vecka eller veckor har varit. Vissa berättar jättemycket medan vissa kanske bara säger några få meningar. Ofta brukar det dock bli diskussioner efter att någon har berättat om sin vecka. Man är nyfiken och vill veta mer om vissa delar. Kanske är man imponerad, upprörd, glad, förundrad över något den personen har gjort.

Om det finns tid över efter att alla har berättat om sin vecka så kan ett tema tas upp och diskuteras som på något sätt har en koppling till spelberoende.