Livshistorier

Det här är 2 stycken livhistorier om spelberoende som har sökt hjälp hos självhjälpsgruppen i Umeå. Läs hela historierna här under.

 

Martins livshistoria

Första kontakten jag fick med pengaspel var som 10 åring på båten över till Vasa vid spelautomaterna. Redan som 7 åring började jag spela kortspel och tyckte jag det var spännande och kände mig skicklig i det. När jag gick gymnasiet i Örnsköldsvik blev jag introducerad för Texas Hold `em och det var början på en långvarig destruktiv livsstil. Efter några månaders spelande började insatserna att öka och då började jag låna pengar av en spelvän för att fortsätta spela, för jag ville ju vinna tillbaka mina pengar och hade inga tankar om att lägga av. Så under 2- 3 års tid låg jag hela studiemedlet back varje månad.

När jag var 18 år flyttade jag ner till Göteborg, där hade jag nästan inga vänner som spelade så det blev mer festande och en del testande av droger. När jag som 21 åring flyttade till Stockholm tog jag upp mitt spelande igen och den här gången började jag spela på Casinot, nätet och hemma hos kompisar. Min gamle klasskamrat som jag jämt spelade och lånade pengar av bodde där. Så när privatlånen inte räckte till började jag ta sms-lån och sen började banklånen strömma in. Jag har alltid svalt min stolthet när det gäller gränser och sunt förnuft och mest bara kört på utan att se att konsekvenserna av mitt spelande och min livsstil började ta ett stort steg till ett liv i lögner, psykiskt må dåligt, smärta i kroppen, stress och så klart all tid som jag la på att fixa fram pengar samt all tankekraft kring spel.

När jag var 24 år blev det mer och mer nätspelande, de kändes skönt att isolera sig till en början och de kändes som ingen dömde mig, ja utan mig själv då. Så under en 2 års period gjorde jag inget annat än att se till att jag hade jobbet kvar så jag kunde ta nya lån för att kunna vinna tillbaka de ja förlorade. Hände också att jag vann pengar och då började jag bara spela hårdare och tappade mer och mer respekt för pengarnas värde. När jag inte kunde spela blev de alkohol, tabletter och narkotika för att hjälpa mig att glömma min ångest och mitt mående. Sista halvåret av mitt spelande var det mer och mer snabba spel som gällde och de var inte alls kul utan snarare ett tvångsmässigt beteende som tillslut tog slut när jag gick totalt in i vägen.

Då började jag gå till psykologer, livsstilsmottagningar och slutade spela och började ta tag i mina problem, men en sak jag inte gjorde var att erkänna att spelandet var den största boven i dramat och så efter ca 7 månader hamnade jag åter igen bakom datorn och började spela. Så fortsatte det under 2,5 årstid. Spelfri ett litet tag sen kom rösten som sa du kan hantera de, spela bara för den här lilla summan och sen var cirkeln igång igen.
Vet inte hur många gånger jag har sagt att jag ska spela för en summa men spelat för så mycket mer, likadant med tiden man satt upp har jag brutit varje gång. Jag anser att jag är en ärlig person men så länge jag har spelat har det inte varit så utan jag har ljugit för mina nära och kära och framför allt mig själv.

Jag flyttade upp till Umeå i slutet av Februari 2015, då hade jag återigen tagit återfall med mitt spelande men den här gången sökte jag hjälp på riktigt för mitt spelberoende. Det var på Umeå spelberoendeförening. Då fick jag äntligen träffa likasinnade som inte dömde mig utan istället var förstående och jag kunde mer och mer våga öppna upp känslor jag hade tryckt undan i åratal. De var en sån skön känsla att få träffa människor som själv hade problem kring sitt spelande, jag kom ihåg hur jag berättade för vänner och kära men fick alltid konstiga blickar och ett annat sorts bemötande som inte alls var förstående från deras sida.

Nu har jag gått här på föreningen i över 2 år. Har lyckats hålla mig spelfri, fått bra verktyg på vägen och börjat inse att det går att leva ett liv utan spel, lögner, förnekelser och att jag kan börja hantera mina känslor. Jag har också kunnat under den här perioden gått en återfallspreventions kurs och har sen dess hållit mig borta från droger. Är så tacksam för att jag själv vågade inse mitt problem och söka hjälp, det är det bästa som har hänt mig och mitt mående.

/ Martin

 

Nermins livshistoria

För mig började det med nätpoker. Jag fastnade för det direkt och spelade för mer pengar än jag hade råd med. Det utvecklades till en känslomässig relation till spelet och jag ville få kickarna som vinsterna gav mig men också bekräftelse på att jag var en skicklig pokerspelare när jag vann turneringar och enskilda händer vid cash spelen.

När jag förlorade så kände jag ilska och frustration över mina dåliga beslut men också mot motspelarna och mot själva programmet, jag tyckte att det var riggat. Jag spenderade mer och mer tid framför datorn och efter ett tag så blev det enda jag gjorde på min fritid. När jag inte spelade så tänkte jag på spelet hela tiden.

Toleransnivån gick upp med tiden och jag började satsa mer och jag tog större risker för att få samma kick. Därför tog jag ett lån och spelade upp det och sen så tog jag nya lån. Jag försökte hela tiden vinna ikapp och hoppades på att storvinsten skulle komma så att allt skulle ordna sig.

Medans skulderna växte så växte ångesten och skammen över min ekonomiska situation. Jag använde spelet som ångestdämpande för att det var den enda lösningen jag såg. Jag skulle vinna nån gång tänkte jag, sen när jag spelade tänkte jag inte på mina ekonomiska problem utan jag var inne i spelet och kände ruset av att jaga vidare.

Det slutade med att jag nekades nya lån för att jag hade tagit för många…

Jag ville ge upp spelandet men kunde inte släppa tanken om att få en storvinst vilket gjorde att jagandet fortsatte trots negativa konsekvenser som mitt spelande gav mig. Sedan övergick jag till kasinospel och sportspel/beting. Det var då spel på mobilen började bli vanligt och jag plockade upp mobilen för att kolla resultat frenetiskt och ibland mitt i natten vaknade jag och kunde inte somna om utan att kolla nattens NHL resultat som jag hade spelat på. Med tiden så märkte jag hur respekten för pengar försvann, jag slutade bry mig om hur mycket jag spelade upp, kanske delvis för att allt var digitalt, det kändes inte som riktiga pengar… men det var det.

Jag har gjort väldigt många saker för att skaffa mig tillfälle och pengar för att spela.

Bland annat så har jag lånat pengar och ljugit vad jag ska ha de till, låtsats att jag inte var hemma för att jag inte ville avbryta en pokerturnering, spelat på toaletten där jag antingen låtsades göra mina behov eller duscha i en timme minst, spelat på mobilen under täcket med låg bakgrundsbelysning så att flickvännen som låg bredvid inte ska se, startat bråk för att kunna gå ifrån och spela, sjukanmält mig när jag inte varit sjuk och spelat, skjutit på att göra viktiga saker som att äta, städa, umgås med familj och vänner, få tillräckligt med sömn och min personliga hygien.

Just att skjuta fram på saker som ska göras har varit standard när jag valde att spela istället… just det jag valde, precis som jag idag väljer att inte spela och det har inte varit helt enkelt att hitta en väg ut men med hjälp av andra som har haft liknande erfarenheter så kunde jag hitta en väg att vandra med stöd och vägledning.

Viljan fanns där hos mig och spelberoendeföreningen visade mig vägen. Jag har i skrivande stund varit spelfri i mer än 2 år och 4 månader. Det har varit en mycket lärorik resa som har handlat om att lära mig varför det blev som det blev och förändra det som inte fungerat och förebygga eventuella återfall i framtiden. Jag är stolt och tacksam över att jag har lyckats att ta tillbaka kontrollen över mitt liv och jag har lärt mig att förändring är möjlig när det handlar om ett beroende och att jag alltid haft nyckeln till att inte spela okontrollerat och behövde bara hjälp av någon som visade mig rätt dörr.

Processen tar tid och det är inte så enkelt som att gå igenom en dörr, det är mer som att man går runt med en nyckelknippa och man lär sig nåt nytt för varje dörr man låser upp… sen efter att man har lärt sig hur förändringen genomförs handlar det mycket om att påminna sig själv om att inte göra om tidigare misstag.

/ Nermin

 

 

Nyckelord: Spelberoende livshistoria: Erfarenhet av spelberoende: spelberoende life story:  spelmissbruk: Spelmissbrukares vardag: spelmissbrukare livshistoria: Ta sig ur ett spelmissbruk: Livshistoria kring spelberoende: